» NYKLIPPT

Idag hade jag äntligen bokat klipptid så efter lunch stack jag upp en sväng till stan där jag först fyndade lite kläder innan jag gick vidare till Studio LA där jag bokat tid hos fina Anna. Så himla skönt att äntligen bli av med det slitna! Blev verkligen supernöjd och jag gick därifrån med lite extra energi efter en skön pratstund. Man blir alltid glad av att träffa Anna och det var precis vad jag behövde för att orka plugga hela eftermiddagen. 
 
Nu är jag dock ganska trött i huvudet efter att ha studerat modedieterna GI-metoden, LCHF och 5:2-dieten... Puh, det är verkligen mycket att tänka på! Men väldigt intressant samtidigt, man lär sig nytt precis hela tiden. Så vill ni äta enligt någon av ovanstående dieter så har jag precis skrivit matscheman för alla, haha. 
 

» FINA MÄNNISKA

Gammal bild, men jag tycker ändå att den speglar väldigt bra hur vi blir när vi är tillsammans: galningar ♥
 
Idag fyller denna superwoman år, och jag kunde inte önska mig en mer fantastisk människa till mamma. Jag skulle kunna skriva en hel bok om hur otrolig hon är, men jag väljer att hålla mig kort: grattis på födelsedagen världens finaste mamma, du är världsbäst och jag älskar dig så ♥

» LÖRDAG

Åh, jag blir så sugen på att springa Lidingöloppet när jag ser alla duktiga som tagit sig i mål - grymma! Det var nära att jag anmälde mig till loppet men bestämde mig för att ha det som mål nästa år istället. Jag kände helt enkelt att jag behövde träna mer inför det + att min kropp behöver några extra kilo för att må bra av att springa så långt. Det hela blir ju roligare ju mer tränad man är inför det! Så nästa år är det förhoppningsvis Lidingöloppet som gäller, blir så otroligt inspirerad av alla som springer.
 
För mig blev det istället ett benpass på gymmet i förmiddags som avslutades med magträning. Det gick riktigt bra idag och jag kände mig starkade än förra gången. Jag och mamma cyklade 4 mil igår så därför förväntade jag mig inte att det skulle gå så bra som det gjorde, så det var skönt! Efteråt träffade jag Felicia en sväng som jag inte sett på sååå länge vilket var supermysigt!
 
Jag har haft en skön lördag helt enkelt ♥
 

» NEONGUL

Alltså det är svårt att förstå att det är slutet på september, vädret är ju helt underbart! Jag har avverkat min träning nu på förmiddagen som blev 7 km snabb löpning som avslutades med 4 spurter i backe. Det blev ett snabbt men effektivt pass, backar är grymma! 
 
Hade på mig en av mina Coachanna-tröjor, idag. Jag invigde denna gula på intervallträningen igår (har även en blå) och de är verkligen så sköna! Perfekta när det är lite svalt ute men ändå inte kallt, och supersnygga dessutom. Tycker annars att det är lite svårt vad man ska ha på sig denna perioden när det börjar bli lite svalare ute. Jag brukar alltid frysa direkt när jag kommer ut, men blir väldigt snabbt varm. 
 
Nog babblat om det, nu har jag precis ätit lunch och ska ta tag i lite kostrådgivar-plugg! Ha en skön torsdag ♥
 
 
 

» ACTIONKAMERA

I måndags när jag och Catta var i Skövde så åkte vi förbi Jula på vägen hem för att jag skulle kolla (alltså endast kolla) på en actionkamera jag tänkte köpa. Då de erbjöd mig ett pris som var nästan hälften av det ordinarie så råkade det bli mer än en titt och jag kom ut ur affären med en ny kamera, hoppsan! Jag tänkte börja använda den idag men jag och teknik går inte riktigt ihop så det slutade med att jag blev irriterad, la kameran åt sidan och satte mig ute och solade istället ;) Planen är iallafall att jag ska börja spela in lite videobloggar, så förhoppningsvis ska jag lära mig den snart! 
 
Annars då? Idag har jag inte gjort så mycket mer än att plugga, fika och sola. En väldigt lugn dag alltså, lite för lugn för mig men jag måste verkligen öva på att inte göra massa saker hela tiden, haha. Blir rastlös så himla fort, så idag har jag bokstavligen tränat på att sitta still och ta det lugnt. Inte det lättaste! 
 
Dock är det löpträning med detta gänget om 1,5 timme så en helt lugn dag blir det inte. Tur det, för jag klättrar på väggarna här snart, haha. Är laddad även om träningsvärken i benen fortfarande sitter i! 
 
 

» SKÖVDE

 
God morgon! Idag har jag så galet ont i mina ben efter gårdagens benpass. Det märks att jag inte tränat styrka på ett tag om man säger så, och det var en kamp att ens komma ur sängen imorse, haha. 
 
Idag ska iallafall jag och Catta iväg en sväng till Skövde. Först ska jag hämta ut mina ilägg på KSS och sedan åker vi vidare till stan för att äta lunch och kika i lite affärer. Blir supermysigt! Ikväll är det löpträning på schemat vilket blir väldigt spännande med tanke på min träningsvärk ;) Men det ska nog gå!
 
Ha en toppenfin måndag och start på veckan ♥

» PLUS PÅ VÅGEN

Eftersom jag inte varit så aktiv på gymmet det senaste då det blivit mest löpning så har jag inte vägt mig på ett tag. Jag har bestämt att jag endast ska använda mig av gymmets våg för att det ska bli rätt, det kan ju nämligen variera en del från våg till våg. Iallafall, idag blev det ett gympass för att vila benen från löpning. Jag sprang distans igår och tänkte vara med på löpträningen imorgon, så det fick bli benträning idag vilket gick bra! 
 
Efter passet vägde jag mig för att se ifall det hade hänt något sedan sist - och det hade det! Vågen visade 0,8 kg plus sedan förra gången och jag blev överlycklig. Alltså det känns så himla skönt och jag hoppas verkligen att det börjar släppa nu, jag har kämpat så himla länge utan att det har hänt något. Dessutom har det som sagt blivit väldigt mycket löpning det senaste så jag hade inte alls räknat med någon förändring på vikten, så det kändes ju ännu bättre. En väldigt bra start på dagen! 
 
Sedan tänkte jag även svara på en av frågorna från frågestunden. Det var en som undrade hur en typisk "matdag" ser ut för mig, så jag tänkte att jag gör ett separat inlägg om det! Det varierar ju självklart, men detta är iallafall ett exempel från en vilodag förra veckan. 
 
Frukost:
Havregrynsgröt på 1,5 dl havregryn och 1 msk chiafrön, ett rivet äpple, massa keso och kokosmjölk.
 
Lunch:
Korvstroganoff och ris (plus massa körsbärstomater från växthuset, hehe)
 
Mellanmål:
Två skivor rågbröd (rågform) med 1 mosad avokado, kalkon och gurka
 
Middag:
Pasta med köttfärssås och broccoli
 
Kvällsmål (denna bilden är dock inte tagen denna dag, men jag åt exakt detta denna kvällen också):
Kvarg och keso blandat med nektarin toppat med müsli, jordnötssmör och mer nektarin
 

» BALANS

 
Dagens mellanmål blev en väldigt udda kombination av avokadomackor, ingefärste och en bulle. Alla pratar ju om att den där balansen är så himla viktig, haha. Skämt åsido! När jag och mamma var och handlade förut så köpte hon bullar till eftermiddagsfikat, men då jag hann bli hungrig igen (den där hungern alltså) så kände jag att jag inte skulle bli mätt på en bulle.
 
Så det fick helt enkelt bli både avokadomackor och bulle, tillsammans med mitt ingefärste. Lite konstigt, men himla gott! Nu är jag dock mätt så förhoppningsvis orkar jag plugga en stund till. Fick förresten precis reda på att jag blev antagen till utbildningen till undersköterska, så om några veckor börjar jag plugga till det också. Det blir nog spännande!
 
Glad fredag på er ♥ 

» INTERVALLER

Alltså det är galet hur mycket hungrigare jag blir av att springa intervaller än av en vanlig löprunda. Igårkväll var det som sagt intervallträning i plantis som gick bra! Dock märks det att jag inte sprungit intervaller på typ hela sommaren, det är en väldig skillnad på det och långpass. Efteråt samlades vi i Kavlåsstugan där Anna höll i en föreläsning om kost för löpare, och hon bjöd även på kvällsfka vilket var supermysigt! 
 
När jag kom hem hade jag hunnit bli superhungrig igen och åt massa mat, men trots att det blev en sen middag vid 21:30 så vaknade jag tidigt imorse av att magen var som ett hål. Alltså inte sådär normalt hungrig utan den skrek, haha. Dock var jag samtidigt så himla trött så jag lyckades somna om. Nu har jag iallafall vaknat igen och ska gå upp och äta frukost, äntligen!
 
Det känns iallafall skönt att ha kommit igång med intervallträningen igen, det är ju så otroligt roligt att springa tillsammans med löpgruppen, och det blir även kvalitet på träningen när man springer med Anna. Nu gäller det bara att fortsätta öka matintaget då det är väldigt tufft med intervaller!
 
 

» MAGONT

 
God morgon! Det är tredje dagen i rad nu som jag vaknar och har ont i magen, jag vet verkligen inte vad det beror på. Den är väldigt öm och efter varje måltid sväller den upp som en ballong och gör svinont. Jag har haft en del problem med min mage men det brukar aldrig hålla i sig flera dagar. Det är i vilket fall som helst väldigt jobbigt och jag känner liksom inte om jag är hungrig eller mätt när magen gör konstant ont. 
 
Jag tog en promenad innan frukost imorse för att det kanske skulle hjälpa, men icke. Fick iallafall i mig en rejäl grötfrukost och nu sitter jag med värmekudde på magen för att slappna av lite. Idag är det mycket som ska hinnas med! Jag ska handla åt mamma, åka till tandläkaren, plugga, laga mat och ikväll är det löpträning följt av en kostföreläsning som gäller.
 
Bäst att sätta igång alltså! Ha en fin dag ♥

» SVAR PÅ FRÅGOR DEL 1

Alltså jag vet inte hur många gånger jag har lovat att svara på frågorna från frågestunden nu, men jag har verkligen inte hunnit + att datorn har krånglat som sagt. Men jag tänkte att jag delar upp svaren i två inlägg istället, så detta får bli del 1 helt enkelt!
 
• Hur tänker du kring detta med att flytta hemifrån?
• Hur går det med ditt plugg? När är du färdigutbildad? 
• Skulle du säga att du är helt frisk från din ätstörning nu? Är det något du tycker är jobbigt att äta?
 
• Jag är självklart jättesugen på att flytta hemifrån men på grund av att jag inte har varit helt säker på vad jag vill göra, om jag vill studera eller jobba och isåfall vart, så har jag väntat med detta. Jag började ju plugga på Jönköping University direkt efter studenten men tänkte att jag skulle vänta åtminstone ett år innan jag började kolla på boende där för att först och främst vara säker på att det är det jag vill läsa. Och det var himla tur att jag väntade, eftersom jag avslutade mina studier efter första terminen då det inte kändes som rätt utbildning. Nu när jag istället kommer påbörja en utbildning som endast är 1,5 år lång och dessutom 10 minuters promenad hemifrån kommer jag bo kvar hemma tills jag är färdig och vet vart jag kommer ta vägen sen. Så som sagt, jag är väldigt sugen på att flytta men väntar tills jag har läst färdigt!
 
• Jag antar att du menar mitt plugg till kostrådgivare eftersom det är det enda jag läser just nu. Och det går bra, men är mycket kvar. Det har inte blivit mycket plugg i sommar då jag jobbat hela sommaren. Jag har fram till februari på mig att bli färdig och jag väljer själv när jag vill tenta av, men pluggar jag på helfart (dvs 8 timmar/dag) räknar de med att man blir färdig på 2 veckor, så det är inga problem att hinna. Dock ska jag försöka hinna färdigt med så mycket som möjligt innan jag börjar läsa till undersköterska i början av oktober. Men det är väldigt roligt och intressant kurs jag läser, så det är inte svårt att ta tag i det!
 
 Detta tycker jag är så svårt att svara på. Jag känner mig frisk, men om jag är helt frisk vet jag faktiskt inte. Många säger att man aldrig kan bli helt frisk från en ätstörning vilket jag inte tror på. Jag tror absolut att man kan bli helt frisk, men man kommer alltid leva med en före detta ätstörning i bagaget och måste alltid vara extra uppmärksam på sitt egna beteende för att inte falla tillbaka. Om jag hade fått denna frågan för någon månad sedan hade jag inte tvekat på att svara nej. Inte för att jag hade problem med att äta eller med ångest eller liknande, utan på grund av vad jag åt. Bara den senaste månaden känns det som jag har tagit det sista steget till att bli helt frisk på riktigt. Idag använder jag mig av riktig grädde, pasta, smör och andra "förbjudna" livsmedel i min egen matlagning i princip varje gång jag lagar mat till mig själv. Jag får aldrig ångest av mat eller fika längre och jag känner mig friare än någonsin. Dock tycker jag oftast bättre om att äta ett rejält mellanmål istället för t.ex. en bulle på eftermiddagen då jag nästan alltid blir hungrig (framförallt dagar jag tränar) och då mer sugen på mat än fika. Lite luddigt svar på frågan kanske, men hoppas du fick någorlunda svar iallafall!
 
Som idag när jag skulle laga lunch till mig själv då jag är ensam hemma: då fick det bli ett stort lass krämig pasta carbonara med färsk pasta och kalkonbacon. För att pasta är så jäkla gott! 
 
 
Hej Elin! Vad är din största dröm? 
Oj, vad svårt! Detta är inte något jag funderar så mycket på faktiskt. Jag tror inte att jag har någon "största dröm" men något jag drömmer om i framtiden är väl att ha ett jobb jag älskar och bilda en familj att leva tillsammans med. Något de allra flesta drömmer om kan jag tänka mig! Jag skulle även vilja hjälpa andra som går igenom samma sak som jag gått igenom. Det skulle vara häftigt att få använda mina erfarenheter och kunskaper för att hjälpa personer med ätstörningar som anorexi, att få inspirera till ett frisk liv!
 
Har du någon pojkvän?
Nope!
 
Saknar du Jönköping University? Eller gjorde du rätt val när du hoppade av?
Jag måste svara ja på båda frågorna här. Jag saknar högskolan jättemycket, både själva högskolelivet men även kompisarna såklart! Det var verkligen så roligt att läsa på JU men jag ångrar inte att jag hoppade av, för läraryrket var inte riktigt något för mig. Så ja, jag saknar Jönköping men gjorde samtidigt rätt val att hoppa av!
 
Hur lång & hur mkt väger du?
Jag är 165 cm lång och vikten tänker jag inte skriva ut här. För det första så spelar det ingen roll och jag tycker inte att någon annan behöver veta det, och för det andra så är den just nu alldeles för låg och jag försöker allt vad jag kan att gå upp i vikt. 

» KOSTRÅDGIVNING

 
Idag har det varit plugg som stått i fokus. Som de flesta av er vet så läser jag en kurs på distans till kostrådgivare, och i början av oktober ska jag förhoppningsvis börja läsa till undersköterska här i stan. Därför försöker jag nu att beta av så mycket som möjligt innan utbildningen börjar för att slippa att plugga två olika saker samtidigt.
 
Så idag har jag endast ägnat mig åt plugg. Har suttit i princip hela dagen och skrivit förutom en paus då jag storstädade rummet, dammsög, dammade och torkade golv. Tog mig även ut en liten sväng på förmiddagen för att få lite luft, men annars har datorn varit min vän hela dagen. Jag börjar bli ganska trött i huvudet nu så en välbehövlig paus fick det bli. Känns skönt att ha fått så mycket gjort! 
 
Eftersom min dator har varit så otroligt seg det senaste så har jag inte haft tålamod till att skriva ett inlägg med svaren på alla frågor, men ikväll tänkte jag sätta mig och börja med det. Kan hända att det kommer ett inlägg redan ikväll, men lovar inget!
 
 

» MIN HISTORIA - FRÅN BÖRJAN TILLS IDAG

Under hela min tid som jag bloggat så har jag fått frågan om hur jag blev sjuk i anorexia, hur jag gick till väga för att bli frisk, om jag haft något återfall också vidare. Jag har alltså fått väldigt mycket frågor om min före detta sjukdom och tänkte därför att jag skriver ett helt inlägg om min historia - från början tills idag. Så jag varnar för ett långt inlägg, men som förhoppningsvis kommer ge svar på dessa frågor.


 Hösten 2012 började jag mitt första år på gymnasiet och hade under sommaren börjat träna lite smått på vår crosstrainer här hemma, inte så seriöst utan några gånger i veckan. Jag hade även börjat minska lite på onyttigheter och höll mig till godis och fika endast på helgerna, så mycket det bara gick - alltså fick jag äta mitt i veckan om jag blev bjuden, och jag var inte alls strikt utan ”fuskade” ofta. Jag sprang även ute lite då och då tillsammans med mina föräldrar. 

När jag började på gymnasiet och fick nya klasskompisar så började jag jämföra mig mycket med andra och blev väldigt osäker. I samma veva så skaffade jag mitt första gymkort, laddade ner en kalori-app och fick stenkoll på kalorier och blev allt mer strikt med kosten. I början värmde jag alltid upp ett par kilometer på löpbandet innan jag gick ner och tränade styrka i maskinerna, men uppvärmningen blev längre och längre och träningspassen fler och fler. Jag slutade äta kolhydrater och åt ofta ensam i köket (jag sa alltid att jag skulle plugga samtidigt). Där kunde jag plocka bort potatisen, pastan och riset utan att någon såg.

 
Detta eskalerade och i slutet av 2012 sprang jag en mil varje dag på löpbandet och åt väldigt lite. Jag gick alltid till gymmet direkt efter skolan, men här hade jag inte börjat inse att mitt beteende inte var friskt. Runt nyår följde mamma och pappa med mig till gymmet för att provträna en kväll, och då båda två vägde sig blev jag nyfiken på min egen vikt och gjorde samma sak. Jag vet att jag tänkte för mig själv att ”du får inte bli besviken om du inte har gått ner något i vikt, du har förmodligen gått upp i vikt i muskler”. Jag ställde mig på vågen och blev helt chockad: jag hade gått ner 6 kilo! Jag blev samtidigt väldigt glad och detta triggade mig till att träna ännu mer och äta ännu mindre - det är ju jättelätt att gå ner i vikt, om jag äter ännu mindre så borde det ju gå ännu snabbare.

Detta beteende blev bara värre och värre, jag rasade i vikt och hade snart ett BMI på 14. Där och då förstod jag att jag inte var frisk och att jag vägde för lite, även om jag egentligen inte såg hur liten jag var. Jag märkte även att jag fick väldigt mycket blickar i skolan, och mina närmsta kompisar började fråga hur jag egentligen mådde varav jag svarade att allt var bra, jag mådde toppen och älskade träning! Eller? 

 
I februari åkte jag, Erika och Ebba till London över en helg där jag under en kväll råkade klämma armbågen på tunnelbanan och fick åka taxi in till sjukhuset. Jag kom hem från London med armen i en mitella vilket betydde att jag inte fick träna. Efter denna resan hade jag så otroligt mycket ångest och jag sjönk bara längre och längre ner i sjukdomen. Jag ljög ständigt om min vikt och sa att jag vägde mer än jag gjorde, jag var deprimerad och mådde allt annat än bra. När mitellan försvann fortsatte jag att springa på löpbandet, men nu åt jag ingenting. Frukosten hoppade jag över, i skolan åt jag några salladsblad till lunch, gick sedan direkt till gymmet och sprang någon mil, för att sedan promenera hem till middagen som åts ensam i köket (och så lite som möjligt). 

Skolan gick sämre och sämre, jag hade ingen energi för att tänka och till slut orkade jag inte ens gå hem utan min bror fick många gånger komma och hämta mig, jag sa att jag var för lat för att gå.

På morgonen den 17 mars 2013 kom pappa in till mitt rum och frågade rätt ut: Väger du verkligen så mycket som du säger att du gör?Jag kände hur jag bara stelnade till men svarade att det stämmer. När han då bad mig att väga mig framför honom så att han verkligen fick se så brast det. Jag började storgråta och även mamma kom in en stund senare. Jag vägrade fortfarande berätta hur lite jag faktiskt vägde, men efter ett tag fick jag fram att: Jag har ljugit, jag väger inte 50 kg utan 39 och mår inte bra. Även om jag var livrädd för att äta, så var jag fast besluten om att jag ville ha den gamla Elin tillbaka utan någon hjälp från sjukhuset, så denna dagen åt jag. Och jag åt, och åt. Och ångesten var skyhög, men jag åt så otroligt mycket ändå. Jag fick självklart även träningsförbud. Den enda personen som jag berättat mina problem för innan var Erika. Dagen efter berättade jag för henne att även familjen visste om det och hon stöttade mig så otroligt mycket genom skollunchen, även om jag fortfarande mådde skit när jag åt. 

Några dagar efter att jag börjat äta så blev jag sjuk och fick väldigt hög feber. Jag fick därför stanna hemma från skolan en hel vecka vilket betydde att jag nu var tvungen att äta mina måltider helt ensam. Man skulle kunna gissa att jag tog varje chans till att nu fuska, men jag skippade inte en enda måltid. Jag åt alla 6 måltider varje dag och även om jag ringde till mamma efter nästan varje måltid på grund av sån otrolig ångest, så fortsatte jag ändå att äta. Efter denna veckan var febern borta och det var dags att åka till Teneriffa. Vi hade långt tidigare planerat att springa varje morgon, men detta var ju numera förbjudet för mig på grund av vad som hade hunnit hända efter det. Detta gjorde mig så otroligt ledsen och jag grät och grät och grät över detMamma och pappa förstod hur ledsen jag var, så det slutade med att jag fick tillåtelse att springa ett par kilometer tillsammans med dem ändå. 

Denna veckan försökte jag koppla bort anorexin helt. Jag åt efterrätt efter varje frukost, jag åt pizza, pommes, olika pastarätter varje kväll, glass på eftermiddagarna också vidare. Men jag grät även mycket varje dag. Mitt mående var väldigt upp och ner.

 
När vi kom hem vägde jag mig, och jag hade gått upp 2 kg på en vecka. Återigen kom ångesten tillbaka och det dröjde inte länge förrän jag gått ner allting igen, jag fuskade så fort jag fick tillfälle. Dock hade jag viljan innerst inne, så jag fortsatte att kämpa. Jag gick upp något kilo, fick ångest och gick ner det igen. Såhär fortsatte det och tillslut tog vi hjälp av vårdcentralen där de kollade puls, blodtryck, vikt och annat. Det var här jag insåg hur allvarligt det faktiskt var och vi tog även hjälp av en dietist som jag fick besöka någon gång i månaden för att kolla vikten och även prata.

Sommaren 2013 försökte jag njuta så mycket som möjligt. Jag åt allt, alltså verkligen precis samma saker som min familj åt. Men jag åt fortfarande alldeles för lite. Även om jag fikade varje dag, åt godis nästan varje kväll och även åt samma mat som resten så hände inget med vikten på grund av att jag inte åt tillräckligt. Jag och mamma var även anmälda till Tjejvättern som gick av stapeln i början av juni 2013, så det blev en del träning på cykel vilket kan ha betydelse när det kommer till att vikten stod still.

 
Efter sommaren så bestämde vi att jag skulle få börja träna igen, trots att jag vägde alldeles för lite. Dock skulle jag bara få träna styrketräning, ingen kondition alls, för att på så sätt försöka gå upp i vikt i muskler - men bara om jag åt mer, och jag började även dricka gainer efter varje pass. Till en början var jag osäker på om jag vågade gå tillbaka till gymmet på grund av den ångest det tidigare gett mig, men redan efter första besöket så blev jag så otroligt motiverad till att gå upp i vikt och bli stark igen.
 
 
Dock hände ingenting med vikten på ett bra tag, så min dietist kom med förslaget om att börja med näringsdrycker. Detta var läskigt. Det var inget tvång utan bara ett förslag, och jag skulle få välja själv om jag ville det eller inte. Jag var tvungen att åka hem och fundera tills nästa möte. Näringsdrycker kändes så overkligt, det är ju bara personer som håller på att dö som dricker såna, tänkte jag. Men efter lite prat med mamma så bestämde jag mig för att ändå testa. Så några veckor senare fick jag hem ett stort paket med 60 näringsdrycker och jag skulle ta 2 varje dag. Detta gav resultat!
 
 
Jag tror att det var här som allt släppte på riktigt, det var ett besök på gymmet som räckte för att jag skulle inse alla fördelar med att gå upp i vikt. Jag ville verkligen bli stark igen, så jag fick börja med 2 pass i veckan och om jag skötte maten och åt ordentligt skulle jag få öka mängden träningspass. Vikten ökade mycket tack vare näringsdryckerna, jag ökade mängden träningspass och blev allt starkare. Jag tränade endast styrka. 

I början av 2014 kände jag mig inte nöjd med min kropp, jag hade här gått upp 12 kg sedan min allra lägsta vikt. Jag tyckte att jag hade fått mycket muskler men även mycket fett och ville därför ”tighta” till mig. Jag tog kontakt med Ellinor Ebsworth och köpte ett kost- och träningsschema som var anpassat bara för mig. Så jag åt och tränade efter detta schema, vilket innebar powerwalk varje morgon och styrkepass efter skolan, proteingröt till frukost, kyckling och potatis till lunch, kvarg och frukt till mellanmål, lax och råris till middag och kvarg och jordnötssmör till kvällsmellanmål - VARJE dag. Jag märkte resultat och blev mer nöjd med min kropp, men hur roligt var det? Redan efter någon månad så slutade jag med detta. Jag fortsatte med träningsschemat och frukosten, men åt istället mammas och pappas mat. 

Sommaren 2014 började jag springa ungefär 6 km ett par gånger i veckan, och jag började följa många ”fitness”-konton på instagram. Där märkte jag att nästan ingen av dessa personer åt sås och hashtags som #eatclean dök upp i var och vartannat inlägg. Jag slutade med sås och åt återigen väldigt strikt. Det gick åt väääldigt mycket proteinpulver samt konstgjorda och kalorifria saker. Jag åt mycket mat, men som sagt väldigt strikt. Det blev mycket kyckling och lax tillsammans med potatis eller ris, och sallad till det. Jag kan säga att jag nog hade min livs bästa form den sommaren, jag var väldigt nöjd med min kropp, men mina dagar gick i princip ut på att jaga protein. 

 
När det närmade sig jul kände jag själv att jag inte levde riktigt som jag ville. Gymmet kändes mest som ett tvång och var inte roligt längre, så det blev allt glesare mellan besöken där. Till slut blev det nästan ingen träning alls vilket gjorde att min aptit sjönk ganska snabbt, jag var inte alls lika hungrig längre. Jag började samtidigt bli mindre och mindre sugen på kött och med tanke på att det serveras mycket kött här hemma så blev portionerna mindre. Jag blev äcklad av kött. 

I början av 2015 pratade jag med mamma och pappa om detta, och jag bestämde mig för att bli pescetarian - d.v.s. jag skulle fortfarande äta fisk och skaldjur, men inte kött. Detta gjorde att min vikt sjönk ganska snabbt då jag inte fick tillräckligt med näring genom den kosten. Dock började jag äta kyckling igen under studentresan i maj. 

En dag i början av mars 2015 så blev jag plötsligt sugen på att försöka ge mig ut på en löptur - och vilken glädje! Jag lyckades springa 5 km utan att bli trött och var så otroligt glad efteråt. Jag bestämde mig för att fortsätta med detta några gånger i veckan och jag föll direkt för löpningen. Jag hade hittat min grej, något som fick mig att må så otroligt bra. Och efter att jag började springa tillsammans med Coachanna-gänget förra hösten (alltså hösten 2015) så har jag både utvecklats otroligt mycket inom löpningen och samtidigt förälskat mig ännu mer i den. På ett år har jag alltså gått från att vara överlycklig över att klara att springa 5 km, till att springa Göteborgsvarvets halvmarathon på tiden 1:41. Det är jag faktiskt väldigt stolt över, det får jag faktiskt vara!

Så hur mår jag idag?

Jag är fortfarande underviktig och behöver gå upp i vikt, men förutom vikten mår jag så otroligt bra! Det som tagit längst tid har varit att våga mig på så kallade fearfoods - alltså mat som jag under min tid som sjuk sett som onyttig. Så även om jag ätit väldigt mycket mat har jag länge ätit väldigt nyttigt. Med tanke på att jag inte äter kött, utan bara fisk och kyckling, så lagar jag nästan alltid min mat själv då resten äter kött eller korv i princip varje dag. Men till skillnad från förut så använder jag nu vanlig grädde istället för havregrädde eller liknande, jag steker i margarin eller smör istället för kokosolja, gör pastagratänger på vanlig pasta och inte alltid fullkorn osv. 

Det är många som fortfarande tror att jag är sjuk på grund av att jag är väldigt liten, men jag kämpar som fasen med att gå upp i vikt, jag gör verkligen det. Problemet är att jag älskar träning för mycket, och då främst löpning. Idag får jag ingen som helst ångest över mat eller fika och jag äter väldigt mycket mat. 

Det har varit en jäkla kamp med väldigt mycket tårar, men jag kan idag glatt säga att jag mår bättre än någonsin!


» MÅNDAG MORGON

 
God morgon! Redan måndag igen och idag känner jag mig äldre än någonsin, mina lår är sega. I lördags eftermiddag sprang jag upp till Maria för ett distanspass ihop, så vi tog oss upp till berget där det blev två varv på milen för min del. Min mage började (som alltid vid distans) att krångla redan efter första varvet, så när jag nästan sprungit klart andra så var jag tvungen att lämna Maria och springa iväg, så typiskt! Jag förstår inte hur det alltid kan bli så, kroppen kändes så himla bra annars. Men min runda slutade på nästan 22 kilometer så jag var nöjd ändå!
 
Igår var vi iväg på lite kalas för Lina som fyllt 11 år och jag hann även med en cykeltur på 2,5 mil, mest för att få igång benen efter lördagens pass. Jag kände mig riktigt pigg i benen konstigt nog, och det gick snabbare än någonsin! 
 
Ikväll är det löpträning som gäller och jag är sååå taggad! Jag har inte sprungit med löpgruppen sedan innan sommaren, så det ska bli superkul. Dock har jag fått härliga köttsår under mina fötter efter distanspasset, vilket förmodligen beror på att jag besökte ortopeden dagen innan som slipade ner mina ilägg. Så vi får se hur det känns att springa idag, men det ska nog gå. Jag får plåstra om mig innan! 
 
Förresten, jag har inte hunnit svara på frågorna från frågestunden på grund av att min dator krånglat och jag knappt kommit in på internet. Men jag ska göra ett inlägg med alla svar så fort det funkar som det ska igen. Tills dess får ni passa på att fråga de sista frågorna! 

» SHOPPINGDAG

Igår hade jag och mamma en riktig mysdag tillsammans då båda var lediga. Vi åkte iväg till Skövde direkt efter frukost och stannade först till hos ortopeden på KSS för mina fötter innan vi åkte vidare för shopping. Efter lite kikande på möbler och annat så åkte vi vidare in till stan där det blev lunch på Gräddhyllan följt av mer shopping, men då i form av kläder. Jag hittade flera fina plagg som jag kommer visa i ett senare inlägg. Är supernöjd! 
 
Kvällen avslutades i soffan med choklad. Jag testade marabous nya Happy birthday med hallon- och chokladfudge. Jag tyckte helt ärligt att den smakade precis som originalet fast med lite småbitar i, men den var god - dock är Digestive fortfarande favoriten!
 
På tal om ingenting så avslutar jag frågestunden imorgon, så passa på att fråga massor idag!
 
 

Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo